Jag tränade magen i tre år. Hela tiden var det fel muskel.Här är övningen som till slut fungerade.

1Tre år, och ingenting hände

Det började i kön till kassan. En bekant lade handen på min arm och frågade om jag väntade barn igen. Min yngste hade fyllt tre.

Jag skrattade bort det där i affären. Sedan satt jag i bilen på parkeringen och grät.

Det värsta var att hon inte hade sett fel. Jag såg det själv varje morgon: låg jag ner var magen platt, men så fort jag reste mig sköt den nedre delen fram.

Och jag hade verkligen försökt. Ett och ett halvt år med pilates. Magpass före jobbet. En hel sommar med jogging tre gånger i veckan. Ändå såg magen ut ungefär som sex veckor efter förlossningen.

Svaret fick jag till slut av en fysioterapeut, och av ren slump — jag hade bokat tid för en axel som strulat i månader. Hon bad mig ställa mig upp, betraktade mig en stund och sa: «Det där är inte fett. Och det beror inte på att du tränat för lite.»

Sedan förklarade hon precis det du nyss hörde: att det är det djupa lagret — korsettmuskeln runt midjan — som slutat hålla in magen, och att varje crunch jag gjort hade arbetat på fel lager, i fel riktning.

2Övningen hon satte mig på

Den var nästan pinsamt enkel, och krävde inte mer än ett pedalband och en bit golv.

Sitt på golvet med raka ben och fötterna i pedalstropparna. Ta tag i handtagen och luta dig långsamt bakåt, till ungefär 45 grader. Andas ut och dra handtagen kontrollerat in mot bröstet — samtidigt som du drar in magen, ungefär som när du knäpper en trång byxa. Håll i två sekunder, och återgå lugnt. Tjugofem repetitioner.

Skillnaden kändes redan första gången jag gjorde den rätt. Ingen brännande känsla i ytan som efter femtio sit-ups, utan något djupare och varmare långt inne i buken. «Precis där ska det kännas», sa hon.

Hela passet tog tio minuter. Och jag behövde inte hålla reda på upplägget själv — ett komplett träningsprogram följde med bandet, med grundövningen och några få rörelser för hållning och bäckenbotten.

3Så såg veckorna ut

Första veckan syntes ingenting. Men något annat hade hänt: tröskeln var borta. Tio minuter framför TV:n kräver ingen packad väska och ingen bilresa, och jag fick ihop fler pass den veckan än under hela månaden innan.

Vecka tre skrev jag en anteckning i mobilen: «Reste mig ur soffan i dag — ingen utbuktning.»

Vecka sex kom jag i ett par jeans som legat orörda längst in i garderoben i två år. Jag hade inte ändrat något med maten — samma frukostar, samma middagar.

Och runt vecka tio stod jag en hel eftermiddag på lekplatsen utan att någon frågade om jag väntade barn.

Träningen är skonsam mot rygg, leder och bäckenbotten — inga hopp och inga stötar. Tre pass i veckan räcker för de flesta. En del märker skillnad efter någon månad, andra behöver längre tid; det beror på utgångsläget och hur regelbundet man tränar.